Måsarna sitter i rad på taken. En symbol för havet, men också en sinnebild för flockmentalitet och Hitchcockskt hot. Det är 1980-tal. Det är hopplöshet. I den lilla fiskebyn kämpar de goda krafterna förgäves mot slidder-sladder och mobbning.
”Peter Grimes” är Benjamin Brittens starkaste opera, och i den här nästan hundra procent engelska uppsättningen från La Scala stämmer allt: Robin Ticciatis känsloladdade utläggning av partituret, Richard Jones elegant rytmiserade regi och sångarinsatser fulla av liv och karaktär – särskilt John Graham-Halls mångbottnade porträtt av outsidern Grimes och den självlysande Susan Grittons Ellen Orford, men hela ensemblen är på pricken. Lägg därtill en bildproduktion av högsta klass. Inget, absolut inget, mer finns att önska.