Konstnären Stellan Widholm, Falsterbo, har, som tidigare meddelats, avlidit i en ålder av 73 år. Hans närmaste är hustrun Marianne och hennes barn med familjer.
Stellan Widholm var en av våra äldsta vänner. Vi har känt varandra sedan 1950, då vi blev klasskamrater i klass 15 i realskolan vid Norrköpings högre allmänna läroverk.
Vi var några kamrater med gemensamma intressen, som roades av samma saker, och som sedan kom att hålla ihop under hela skoltiden, ända upp i gymnasiet.
Stellan var redan från början ovanligt fantasifull, med blick för tillvarons absurditeter. När det gällde teckning och bildkonst var han överlägsen. Det vanliga skolarbetet ägnade han mest ett förstrött intresse. Teckning och målning var huvudsaken. Där var han flitig och disciplinerad, och förblev så hela livet.
I sista ringen i gymnasiet hoppade Stellan av från skolan, ett halvår före studentexamen. Skolarbetet med trångsynta lärare kändes inte meningsfullt. Nu var det konstnärlig verksamhet som gällde.
Efter att ha kompletterat vissa gymnasieämnen kom han in på Konstfack, där han utbildade sig till teckningslärare, för att säkra en försörjning. Han började också läsa vid universitetet i Lund, där han bland annat tog tre betyg i konsthistoria. Han kom att arbeta i åtskilliga år som uppskattad teckningslärare i Malmö.
Hela tiden fortsatte han med det egna målandet, och till sist sa han upp sig från lärarjobbet för att helt kunna ägna sig åt sin konstnärliga verksamhet. Han bosatte sig så småningom i Falsterbo (där han tillbringat sin barndoms somrar) i sitt egenhändigt planerade hus.
Stellan blev en uppskattad bildkonstnär med många utställningar runt om i Sverige. Hans konst växlade mellan att vara figurativ och nonfigurativ. Men motiven spelade egentligen mindre roll för Stellan än färgen och formen. Han sökte och uppnådde också oftast en balans och harmoni i sin konst. Inte förvånande lät han sig inspireras av den klassiska musiken.
Vi känner stor saknad efter Stellan. Han var varm och mänsklig, med en speciell sorts underfundig charm som gav honom många vänner. Men han var inte ytlig. Han hade svårt för människor som tog sig själva på alltför stort allvar eller som var doktrinära i sina åsikter.
Hans ironi var träffande, men inte sårande. Hans humor var intelligent och originell. Att samtala med Stellan och höra hans drastiska kommentarer gjorde livet roligare.
Magnus Isberg
Jan Wretman