Skivbolagsdirektörer finns det lite överallt. Men hur många av dem får i 80-årsåldern fortfarande samtal från sina gamla artister, som bara vill snacka en stund?
Anders Burman fick. Så var han, som avled i onsdags, också av den sorten som älskar musik – och människor – mer än mammon. Entusiasm var vad som drev den unge jazztrummisen Burman att tillsammans med brodern Lars och vännen Börje Ekberg starta skivbolaget Metronome 1949. Under 50-talet blev etiketten synonym med högklassig svensk jazz och de lyckades dessutom ofta locka in berömda amerikaner på konsertturné i studion.
Runt 1960 kunde Anders Burman ha lagt upp fötterna på skrivbordet, efter att ha gjort det svenska musiklivet en oersättlig tjänst. Men han älskade alltså musik och hade öppenhet och nyfikenhet som sina vänner. Så han gick vidare, in i visan, och släppte fram nya unga talanger, som Fred Åkerström och Cornelis Vreeswijk. Och 1969 var det dags för Pugh Rogefeldt och det första rockalbumet på svenska.
Bland alla musikerskämt är historierna om (korkade) trumslagare de elakaste. Anders Burmans livsverk borde vara nog för att sänka hela den genren.
Läs mer på B25