Nyligen beviljade Stockholm stad de tio första ansökningarna om food trucks. Reglerna för mobila kök har hittills varit snåriga, men nu verkar svensk matpolitik vara redo att omfamna den senaste street food-trenden. Innan du hinner uttala ordet ”Cali Fish Tacos” kommer food trucken garanterat vara ett faktum även härnere i söder. För någonting har hänt. Malmös krogliv är numera hyperkänsligt inför nya mattrender och under våren har det talats om en mindre krogboom. Trots att stan är förhållandevis liten, går det numera att besöka nyöppnade krogar sju dagar i veckan och dinera sig igenom dumplings, KoMex fusion, nose- to-tail och rawfood. Och skölja ner med kvalitetstequila och naturliga viner efteråt.
Är foodismen rent av den nya rocken? Det hävdar åtminstone en lätt generaliserande artikel i Washington Post som funderar över varför vi har börjat prata så mycket om food trucks och mindre om nya musiksläpp. Matkritikern Zach Brooks som driver podcasten ”Food is the new rock” menar att maten idag har en långt mer identitetskapande roll än musiken. Genom våra matval signalerar vi politisk tillhörighet. Om musikutbudet numera alltid är gratis och tillgängligt, så känns det plötsligt rimligare för den medvetna innerstadskonsumenten att lägga halva lönen på restaurangbesök. Det kommer aldrig gå att ladda ner en phô.
Det hela känns smärtsamt aktuellt med tanke på senaste veckornas intensiva gratiskultursdebatt i Malmö. Stora konsertställen som Debaser och Babel har gått ut med att de tvingas skära ner i sina verksamheter. Utelivet har på senare tid blivit mentalt tio år äldre. Eller är det bara matkoma?
Sedan 2008 har den svenska regeringen satsat miljarder på Matlandet Sverige. Ett politiskt projekt för att lansera Sverige som ett nytt matland, i hopp om att generera fler jobb och turister. (Projektet är givetvis en pinsam historia, helt omöjligt att utvärdera). I trendspaningarnas tid bör man därför komma ihåg att ingen är gladare för att vi pratar om food trucks än landsbygdsminister Eskil Erlandsson.
Men okej. Om nu foodismen är den nya rocken, varför är det ingen som reagerar? Musiksverige tycks mest stå bredvid och titta på, som ett annat gäng slappa sashimis.
Tur att åtminstone någon har fattat. Bob Hund. I ett pressutskick meddelar bandet att de startar restaurang ihop med Bastard. Nu är det tyvärr inte en riktig restaurang det rör sig om, utan en engångsvariant och en av programpunkterna under bandets endagsfestival i Helsingborg nästa vecka. Festivalen är en härlig köpfest där bandet gör precis allting förutom att spela: de rear ut sina instrument, anordnar auktion, säljer tatueringar och erbjuder mysig båttur.
Det hela är ett lysande stycke samtidssatir över musikbranschens död, som ska filmas och senare visas på Moderna i Malmö i höst. Och Malmörestaurangen, som på många sätt representerar själva sinnebilden av foodismens kärna, hjälper alltså till vid förverkligandet. Det har tagits fram Bob Hund-korv, Bob Hund-mjölk och Bob Hund-öl. Om Bob Hund-vinet är gjort på ekologiska druvor utan tillsatser och utvalt av Emil Broomé? Naturligtvis.