Bernt Larsson, 76 år, Lund, har avlidit. Hans närmaste är sambon Gunilla och syskonen Rune och Berit med familjer.
Bernt Larsson föddes 1937. Han växte upp i Munka Ljungby, tog studenten i Ängelholm 1956 och blev reservofficer i ingenjörstrupperna 1958. Senare var han aktiv i civilförsvaret. Han disputerade 1968 i Lund med en avhandling om ”Bayes strategies and human information seeking” och fick därmed en docentur och sedan ett universitetslektorat vid Pedagogiska institutionen i Lund.
Redan 1969 kallades Bernt till en tjänst som expert på Lärarhögskolan i Malmö. 1972 återvände han till Lund som docent och arbetade senare som universitetslektor.
Bernt var en enastående allsidigt begåvad akademiker med ett briljant intellekt. Han hade kunnat gå hur långt som helst inom vilket akademiskt område som helst. Från början i Ängelholms läroverk var kemin hans stora intresse och väl etablerad som forskare i Lund inriktade sig Bernt efter hand mot ett tvärvetenskapligt angreppssätt. Med användning av sina kunskaper i matematisk statistik, psykologi och pedagogik kom han att ägna sig åt grundforskning – det vill säga forskning inom en disciplin om hur man på bästa sätt forskar med användning av olika metoder och modeller.
Med sin ämneskombination hade Bernt redan från början en särställning i pedagogisk forskning. I mångt och mycket var han före sin tid. Hans forskningsinriktning kallas idag för kognitionsvetenskap – samspelet mellan människan och hennes omgivning – och är ett högst aktuellt tvärvetenskapligt område.
Den kände konstteoretikern med mera Ulf Linde förklarade en gång att det värsta han visste var ”intellektuella” personer, ofta med en akademisk bakgrund, som gärna briljerade med sitt intellekt och raljerade med detta mot andra. Bernt var absolut ingen sådan typ. Även som framstående akademisk forskare var han ovanligt vanlig och juste i sitt uppträdande. En robust, humoristisk och positiv attityd från sin uppväxt i Munka Ljungby behöll han genom hela livet.
Bernt var en utmärkt vägledare och samtalspartner. Han hade en väl dokumenterad pedagogisk talang och kunde i några få meningar reda ut och förklara invecklade synpunkter och problem. Dessutom var han en god lyssnare som verkligen tog del av sina elevers bekymmer. Detta förhållande är sannerligen inte vanligt bland akademiska lärare.
Efter sin pensionering ägnade sig Bernt dels åt att ordna och digitalisera sin stora skivsamling, dels åt släktforskning och lokalhistoria. Han benade sig snabbt genom olika släktgrenar tidsmässigt ända tillbaka till den danska tiden och geografiskt långt bort i Amerika – ofta med utvikningar i form av personhistoriker och specialstudier.
Bernt var dessutom duktig på att dokumentera sina resultat, som tvivelsutan blir en stor tillgång för kommande generationers släktutredningar.
Arne Fryksén