– Jag har alltid gillat bilar och har väl haft en sextio–sjuttio stycken.
Sextio–sjuttio stycken?!
– Ja, jag tror det. Det har inte alltid varit nya bilar, utan äldre av varierande storlek. Jag byter bil ganska ofta. Men sen tyckte jag inte att det var lika kul att meka längre, så då köpte jag nytt.
Vad blev det då?
– En Dacia Duster, deras fyrhjulsdrivna variant. Det är en rumänskbyggd Renault egentligen. Det mesta i den är Renault. Det är deras lågprismärke kan man nog säga, och det var ett väldigt fördelaktigt pris på den. Just den här är en diesel. Den här typen av bilar drar inte lika mycket soppa jämfört med om den hade varit bensindriven.
Var kör du med den?
– Jag bor här ute i Börringe, mot Svedala till, men jobbar i Malmö. Så jag kör sträckan mellan Börringe och Malmö varje dag.
Vad jobbar du med?
– Jag jobbar som chaufför. Jag kör kranbil i Malmö, flyttar byggmaskiner och byggmaterial runt om i Malmö.
Vilket märke har varit din favorit av alla bilar du har ägt?
– Volvo i så fall. De var inte så roliga kanske, men lätta att meka med.
Hur många Volvo har du ägt?
– Femton stycken har jag nog haft genom åren.
Varifrån fick du det här intresset?
– Jag har haft det hela tiden. Man köpte gamla bilar, körde ett par år med dem, mekade med dem men gjorde inga större reparationer. Det var helt vanliga bruksbilar. Jag har alltid bott på landet och jobbat i stan, så det har framför allt varit av praktiska skäl. Jag vet inte om ni har erfarenhet av det, men bor man på landet måste man köra bil vart man än ska. Jag har kört en förfärlig massa mil. Jag vågar inte ens tänka på det. Som det är nu rullar nog den här 2 500 mil om året.
Har du gått plus på alla de här bilarna?
– Det gör man inte på några bilar. Och jag har inte ägnat mig åt bilhandel, utan antingen skrotat dem eller sålt dem när jag tröttnat.
Vilken var din första bil?
– En Morris Minor. Min farfar köpte den ny, och när jag fyllde 18 fick jag ta över den. Det är en engelsk sak, lite rundad, med äkta läderklädsel. Den var fin. Men det var bara 30 hästkrafter i den, så man fick jaga upp honom i 50 km i timmen i treans växel, och om man skulle lägga i fyran skulle det helst vara nerförsbacke, annars orkade den inte. Det var ingen bil som grabbarna tyckte var kul, så jag skaffade en Volvo PV sen som det var mer fart i. Det var lite synd. Man skulle haft kvar den som en antikbil idag.