Att odla är att ständigt vara med om små mirakel. I våras sådde jag och femåringen nästan trettio tomatfröer i små krukor på fönsterbrädan hemma i stan. Nu två och en halv månad senare är det nästan ofattbart att de tolv tomatplantor som är kvar kommer från de där små fröerna.
De andra plantorna har gått till grannar, kompisar och släkt, bland annat som tack för hjälp jag har fått i stugan. Nästan varje gång jag varit bortbjuden har jag kommit med en tomatplanta i stället för blomma.
De andra odlingarna är på en ganska lagom startnivå. Jag odlar främst i den mindre storleken på pallkrage och det får inte plats mycket i varje. Tolv gul lök i en, lite ärter, rädisor och sallad i en, en squashplanta och tio scharlottenlökar i en, sex potatisplantor i en, tio majsplantor i en …
En lärdom är att försöka förså fler fröer lite tidigare. Tomaterna såddes först i mitten av april. Å andra sidan har de ju tagit sig bra ändå, även det är en lärdom. En annan sak är att jag har lagt mycket tid och energi på att skola om tomaterna minst ett par gånger var. Men en planta testade jag att sätta i en stor kruka direkt utan omskolning – och gissa vad? Den är den största och finaste.
Majssorten jag odlar heter painted moutain och ger en fin flerfärgad majs. Första gången jag såg den var på Odla i stans och Odlingsnätverket Seveds skördefest för ett par år sedan. De startade sina odlingar på Seved men finns nu även bland annat på Rosengård. Odla i stan har just anlagt en visningsträdgård bakom Kommendanthuset vid Malmö museer.
Jag var där nyligen för ett reportage om stadsodling som publiceras senare i sommar. Att vara en trädgårdsintresserad reporter ger fördelen att då och då kunna besöka trädgårdar och trädgårdskunniga och inte bara skriva om dem utan även få lära sig något på vägen och få inspiration.
På andra sidan Malmö museer finns en annan inspirationskälla: Slottsträdgården. En promenad där nyligen gav bland annat idéer om att måla blommor på utsidan av pallkragarna.
Nu när odlingssäsongen är halvvägs händer allt samtidigt och det är ibland svårt att hänga med i växternas fart. Samtidigt handlar trädgårdslivet mycket om att ha tålamod och ro att vänta för att se resultatet.
Till exempel tog jag ofta fröer när jag besökte släkt och vänners trädgårdar i slutet av förra sommaren. Fröerna kastade jag ut i några av rabatterna vid stugan där inte så mycket varit planterat.
Nu börjar bland annat små blad från stockrosor och akleja titta upp. Tidigast nästa år kommer stockrosorna att blomma, kanske gäller det samma för akleja. Men när de väl finns där frösår de sig själva och kommer förhoppningsvis tillbaka år efter år. Då är det värt all väntan.